10 minnen från våra kunder som fick oss att le
10 minnen från våra kunder som fick oss att le
Alla minnen är inte stora.
Alla är inte allvarliga.
Vissa är bara… roliga.
När våra kunder började fylla i sina böcker märkte vi snabbt att det inte bara var livets viktiga händelser som skrevs ner. Det dök också upp berättelser som fortfarande, många år senare, fick dem att skratta. Små ögonblick som kanske inte kändes betydelsefulla då – men som blivit just det med tiden.
Här är tio minnen som delats med oss.
-
Middagen som aldrig blev en middag
“Jag skrev om gången jag skulle imponera på min blivande partner genom att laga en fin middag. Jag hade planerat allt i detalj, men det slutade med att maten brändes, brandvarnaren gick och vi åt knäckebröd istället. Det blev inte som tänkt – men vi skrattade hela kvällen, och det är fortfarande så jag minns början på oss.”
-
Fel barn, fel pappa
“Min pappa mindes hur han en dag tog fel barn med sig hem från dagis. Ingen märkte något direkt, och barnet följde lugnt med hela vägen. Det var först när hon började kalla honom för fel namn som poletten föll ner. Idag skrattar hela familjen åt det, men då var det mest panik.”
-
Instängd på lagret
“Ett av mina första jobb slutade med att jag råkade låsa in mig själv på lagret under lunchen. Jag satt där i över en timme, ensam med mina tankar, och funderade på om det verkligen var så här vuxenlivet skulle bli. Det blev det inte – men minnet sitter kvar.”
-
Bussen som alltid gick ändå
“Jag skrev om hur jag sprang till samma buss varje morgon i flera år. Alltid med samma förhoppning, alltid med samma resultat. Dörrarna stängdes precis framför mig, oavsett hur tidigt jag gick hemifrån. Till slut slutade jag bli stressad och började istället nicka igenkännande mot chauffören, som vinkade tillbaka som om vi delade någon sorts tyst överenskommelse.”
-
Fel namn, rätt relation
“Jag skrev om hur jag kallade en granne för fel namn i över fem år. Det var aldrig med flit, och varje gång tänkte jag att det var för sent att rätta till. När någon till slut sa det rätta namnet högt blev det så pinsamt att jag bara fortsatte som vanligt. Vi har fortfarande god kontakt, men jag säger aldrig hennes namn längre.
-
Presenten som gick runt
“Jag gav bort en present jag själv hade fått, i tron att ingen skulle märka något. Det var först när jag såg givaren stå alldeles bredvid som jag insåg vad jag gjort. Leendet jag fick tillbaka var vänligt, men avslöjande. Presenten blev aldrig nämnd igen.”
-
Fel dörr, rätt nyckel
Nyckeln passade inte, hur mycket den än vreds. Irritationen växte, samtidigt som tanken på att låset måste ha krånglat kändes allt mer rimlig. Det var först när dörren plötsligt öppnades inifrån och en okänd person tittade ut som det gick upp att det inte var rätt lägenhet. Förklaringen som följde var trevande, men minnet har levt kvar längre än pinsamheten.
-
Skorna som inte var mina
Skorna kändes lite annorlunda redan när de drogs på, men det var lätt att bortförklara. Först när hemmet nåddes och blicken föll ner blev det tydligt att något inte stämde. De var inte slitna på rätt ställen. De såg inte ut som de brukade. Förklaringen var enkel, men situationen desto roligare i efterhand.
-
Talet som ingen väntade på
Allt var förberett. Orden satt, rösten var stadig och inledningen kändes självklar. Det var först halvvägs in som något började skava. Blickarna var inte de förväntansfulla som man hoppats på, utan snarare försiktigt förvirrade. Sakta gick det upp att det här inte var sammanhanget där någon hade bett om ett tal. Ändå fortsatte det, av ren envishet, tills avslutningen kom helt av sig själv.
-
Applåderna som inte var mina
Applåderna kom plötsligt och kändes självklara. Ett leende drogs fram, axlarna rätades och känslan av att ha gjort något rätt hann landa. Det tog några sekunder för lång tid innan det gick upp att applåderna var riktade till personen bakom. Leendet stannade kvar lite för länge, innan det sakta fick sjunka undan.
Och någonstans där, mellan det pinsamma och det roliga, blev det ett minne värt att minnas ändå.
